Kulturprofil 1995 Martin Jansson
Foto & © Tommy Andersson
Så här skriver Margareta Jönsson Runvik i Filipstads Gilles tidskrift "Vår Stad" 1995 om kulturprofilen Martin Jansson:
Det inte Martin Jansson vet om Filipstads kommun, det är nog inte värt att veta.
I ett decennium har denne unge 80-åring vandrat kommunen runt med busslaster av folk från när och fjärran. Han pratar med kunskap och glöd om folket som levat och som genom honom faktiskt fortfarande lever. Det gör de nästan så den syns och hörs i de gamla hyttorna och ute i skogarna.
Jag träffade Martin Jansson för som jag tycker en evighet sedan, men jag förstår när jag ser i min almanacka att det bara var för sisådär sex år sen. Jag skulle göra ett program om John Ericsson för Radio Värmland - och det slutade i en hel serie på tre program, för hur får man tyst på Martin Jansson. Han berättade och jag lyssnade, bytte band i bandspelaren och åkte nöjd hem till radion med massor av band. När jag väl satte mig att klippa, kunde jag inte göra det, utan använde min skatt på bästa tänkbara sätt i en hel serie.
Nu kunde väl det varit nog, men Martin Jansson kunde ju mer! Året efter blev det en serie om gruvdriften, med andra Filipstadskommuninnevånare också, jovisst, men det var Martin som visste var kunskapen fanns och vart vi skulle åka. Han borde nästan haft betalt som producent, med allt arbete han lade ner....
Året efter var det dags igen. En av århundradets vackraste dagar satte jag mig i bilen, fullastad med bandspelare, stövlar och matsäck. Martin stod vid vägkanten och väntade och så bar det av mot vildmarken. Med bandspelaren på 7 kilo på axeln och matsäcken på ryggen, gick vi genom Björndalen, utan vare sig knorr eller gnäll. Inte hade han fyllt 80 då, men visst var det strongt av honom att marschera genom skogen och upp på berg med vidunderlig utsikt, bara för att alla andra värmlänningar skulle få höra om det fantastiska som finns i Filipstads kommun.
Var ligger Tibergs udde? Många frågade Martin Jansson om det, efter det programmet, och nu frågar de när boken om John Ericsson blir klar. Jag hoppas ni inser vilken skatt ni har i Martin Jansson, som osjälviskt ställt upp för kommun, invånare och besökare från hela Sverige. Det är inte alltid en blomma blommar i så många år, som han har gjort. Under alla år som han varit en del av Filipstads "kommunala guide" och den som ställt upp för hembygdsförening och arbetat med inventering av kommunens skatter och arbetat på Långbans Gruvby med guidning, har han mer och mer blivit en ren institution.
Han föddes utanför Lesjöfors, i en liten stuga i Ängkärret, på en sydvästsluttning mot sjön Bredreven. Han var bara tre år då hans far dog, vilket gjorde att hans mamma och mormor fick ta hand om familjen själva. Han arbetade på Tråddrageriet i Lesjöfors i alla sina arbetsdagar och på fritiden var han engagerad i allt som tycktes honom intressant.
Som sagt, det Martin Jansson inte vet om Filipstads kommun och dess historia, det är inte värt att veta.
Tommy Andersson