Bildgalleri - Pojken på holmen

Holmen

Holmen i älven, varpå den lilla vattensprutande amorinen står, har en historia för sig.
Innan den holme som finns idag och allmänt kallas "Monitorholmen" fanns tre mindre holmar. Den kände gårdsägaren A.E. Jansson (kallad "Kjorteln") skrev år 1873 till stadens styrande och begärde ersättning för det arbete han nedlagt på den holme som närmast angränsade hans tomt. Detta på grund av att staden tagit holmarna i besittning. Begäran avslogs då staden ansåg att Jansson inte haft behörighet att utföra något arbete på holmen och dessutom hade hans arbete inte medfört någon fördel för staden. Samma år, på förslag av stadsträdgårdsmästare Dahlström, började holmen iordningsställas. De tre småholmarna fylldes ut till en enda holme och kring dessa byggdes en stenkaj. Den nya holmen fick formen av en monitor för att hedra bygdens store son John Ericsson och segern vid Hampton Roads år 1862. Iordningsställandet av holmen bekostades med hundskattepengar och kallades därför en tid för "Hundholmen".

Pojken kommer till Holmen.

År 1877 beviljades disponent August Wennströms begäran att få uppföra en vattenkonst på Holmen. Ett anslag på 1.500 kronor till vattenkonsten hade Wennström erhållit brännvinsbolaget eller Filipstads Spritaktiebolag. Den vattenkonst som här avses är den sedemera så välkända "Pojken på holmen" vilken utgjordes av en vattensprutande amorin med en thyrosstav i den vänstra handen och en sprutanordning i den högra. Det påstods att pojken var tillverkad i brons men materialet var tydligen någon typ av zink. Konstnärens namn är okänt men amorinen lär vara av Bolinders fabrikat. Något större konstnärligt värde lär inte pojken haft men det förringar inte hans betydelse som en av stadens verkliga inventarier genom åren."Pojken på Holmen" invigdes under pompa och ståt en vacker augustikväll år 1879. Apotekare Robert Wilhelm Ringström höll ett välformulerat invigningstal vilket även innefattade en skål för August Wennström "som genom energi och vilja möjliggjort det man i aften fått skåda". På Holmen hade mycket folk samlats och det bjöds gratis förfriskningar. Vidare fick de se bengaliska eldar, höra mässningsmusik samt körsång av Filipstads sångförening. Sången som sjöngs då vattnet släpptes på i fontänen var den passande "Källan sprang ur jordens barm".
Filipstads och Bergslagstidning den 7 augusti 1879 beskriver i lyriska ordalag invigningen. Exempelvis användes sådana formuleringar som "- man nära nog kände sig förflyttad i en "Armidas förtrollade trädgård". Men den sena timmen manade omsider till ro och vila, man kastade ännu en avskedsblick på fontänen med dess gnistrande vattenstrålar, och på näckrosorna, som vänligt nickade och liksom viskade ett stilla god natt. " År efter år stod "Pojken på Holmen" och sprutade sitt vatten.
Något hände med fontänen omkring 1910 då Kallstenius i sin bok Filipstad 1611-1911 skriver "Nu spelar inte vattenkonsten längre; rören torde ha rostat igen". I mitten av 1890-talet bekostade och anlade den kände filipstadsprofilen kopparslagaren Carl Thalén en vattenkonst i älven. Fontänen tog sitt vatten från dammen vid gamla apoteket, drevs med självtryck och var placerad i älven mitt emellan Stadshotellet och Holmen. Thaléns fontän gladde filipstadsborna endast några år. Det fanns alltså två vattenkonster i älven en tid.

Pojken försvinner från Holmen

På 1920-talet försvann "Pojken på Holmen" och hamnade så småningom i trädgården till stadsingenjör Thulins tjänstebostad vid Gamla vattenverket, Östra vägen. Där stod amorinen och sprutade sitt vatten i ett par decennier. En tid fanns på Holmen en enklare vattenkonst som ersättning för pojken. Vattenkosten hade bekostats genom en donation av svensk-amerikanen Charles Pettersson, bördig från filipstadstrakten. Avsikten med donationen var att Pojken skulle tillbaka till Holmen men de styrande i staden ville annat.

Återinvigningar

Tiden gick men år 1952 togs frågan upp i Kulturnämnden om att reparera Pojken och åter placera den på Holmen och år 1954 skedde återinvigningen. Från början var pojken grön men till åerinvigningen hade målarmästare Knut Kristiansson fått uppdraget att förse den med bronsfärg. På 1960-talet utsattes Pojken återigen för svår skadegörelse, slogs av vid vristerna och hamnade därefter i stadens förråd. Då detta förråd flyttades hamnade Pojken i chaufför Hilding Magnussons uthus vid Drottninggatan.
Bassängen på Holmen där Pojken stått byggdes över och blev plantering. Efter att plankorna över bassängen med tiden börjat ruttna kom tanken att en fontän åter skulle placeras på Holmen. Det var då Pojken, som fanns i uthuset vid Drottninggatan, plockades fram och reparerades. Det blev alltså aktuellt med en ny återinvigning och den skedde år 1982. Under åren har sedan den stackars Pojken vid flera tillfällen varit utsatt för skadegörelse men reparerats och åter hamnat på Holmen.
Skador som skett under senare år har Gunde Moberg på kommunen lagat och har varit något som en doktor för Pojken.
Sommaren 1977 vandaliserades Pojken så svårt att en reparation ansågs vara omöjlig. "Kvarlevorna" placerades i ett av kommunens förråd. Filipstadsborna saknade verkligen sin Pojke som med åren blivit något av ett levande väsen. Då det framgick att att Pojken inte kunde lagas lade Filipstads Gille fram ett förslag till kommunen om att ersätta "Pojken på Holmen" med en vattenkonst. Denna skulle placeras lika som Thaléns vattenkonst en gång stod.

Den nya Pojken av brons

Kommunens dåvarande kultur-och turismchef Anna-Greta Lindström engagerade sig i Pojkens öde och hennes målsättning var att han skulle tillbaka till Holmen.Att tillverka en ny Pojke ansåg sig kommunen inte ha råd med. Den i staden bildade Miljögruppen satsade då på försäljning av reproduktioner av en Degerstedts-tavla, föreställande Pojken. På detta sätt kom pengar in som i stort sett täckte kostnaden för en nytillverkning av Pojken i brons. Den vandaliserade Pojken kunde lagas så pass att en avgjutning kunde ske hos Bergmans konstgjuteri i Stockholm.
Den ursprungliga Pojken finns för närvarande på biblioteket i Filipstad.
En vacker vårkväll, den 22 maj 2002, kunde den nya Pojken invigas. För avtäckningen svarade konstgjutare Jean Minne från Bergmans konstgjuteri och invigningstalet hölls av Anna-Greta Lindström. Vi får hoppas att Pojken så småningom placeras på en sten och att en större bassäng bygges som påminner om det ursprungliga utförandet.
Måtte nu "Pojken på Holmen" i framtiden stå emot vandaler och illasinnade individer som vill göra honom illa. Det kan vara på sin plats att citera Ringströms invigningstal år 1879:"- att holmen nu måste vara fridlyst för elakhet och okynne, så att dess nuvarande prydliga utseende och vårdande skick kunde bibehållas till fromma och glädje för alla besökande" Apotekare Ringström kunde då inte ana vilket öde "Pojken på holmen" skulle möta.

Tommy Andersson
Ur Filipstads Gilles tidskrift "VÅR STAD" år 2002 av Rolf Brattén.