Bildgalleri - Borgmästare i Filipstad
BORGMÄSTARE I 1600-TALETS FILIPSTAD
Den kände värmlandsforskaren Erik Fernow, född i Filipstad 1735, och mest bekant för sitt huvudarbete "Beskrivning över Värmland", efterlämnade även en betydande samling opublicerade manuskript om värmländska bygder. Ett sådant arbete är en handskriven volym med titeln "PHILIPSTADS SLÄKTER", ingående i Kristinehamns högre allmänna läroverks handskriftssamling som förvaras i Värmlandsarkiv, Karlstad. Volymen innehåller nära hundratalet tabeller och släktöversikt från 1600-talets Filipstad. Trots att flera av tabellerna inte bara har vilseledande uppgifter utan även ofta grava felaktigheter, är volymen fortfarande en ofta utnyttjad källa av forskare i släkt- och personhistoria kring Filipstadssläkter.
VÅR STADS FÖRSTE BORGMÄSTARE
Tabell nr 8 i den ovannämnda volymen har rubriken "De preez, Vallon" och är avskriven och kompletterad i Lagergrens genealogiska samling, Värmlands Museum. Om Filipstads förste borgmästare uppger Fernow följande:
"Niclas Giliusson depreez, Fransk adelsman, fraktade valloner till Sverige, blef qvar vid Kallhyttan och gifte sig med Kattlen … från Frankrike. Gjordes av hertig Carl till Bergmästare och förste Borgmästare i Philipstad, der han lade grund till Storkyrkan 1616 och kostade sielf 9 hwarf":
I sin värmlandsbeskrivning uttrycker sig Fernow något svävande i det han säger att "Niklas Juliusson d´Epreez tillika även var bergsfogde eller bergmästare". Uppgiften är totalt felaktigt; bergmästare eller bergsfogde var han bevisligen inte.
I 1610 års skattelängder för Värmlands bergslag uppfördes "Niclas Gillesson" med hustru och en "pigha" som vanlig skattskyldig vid "Nymarrckna" (Filipstad). Även det påstådda adelskapet bör sannolikt begravas och få vila i frid. Fernows iver att tolka och förknippa alla adelsliknande namn med, enligt hans mening, ett självklart adelskap har bekräftats i andra sammanhang. Därtill kommer att namnet "de´Preez" eller liknande skrivformer inte påträffats i något sammanhang sedan staden grundades 1611, vartill kommer att några av hans söner kom att kalla sig Pistori alternativt Pistorius. Att han en tid bodde vid Kalhyttan är däremot bekräftat och uppgiften att han själv bekostade nio timmervarv när kyrkan byggdes 1616 finns ingen anledning att betvivla.
Beträffande uppgiften att han fraktade valloner till Sverige uppger Fernow i sin handskriftssamling:
"Niclas depres var en rik adelsman från Frankrike, hade lust att resa och gav sig därföre med sina landsmän, som voro införskrevne till folge, dem han under vägen höll med betalning. En i följet hade en dotter, den han tyckte om, och tog till hustru då han kom hit, samt satte sig ned vid kahlhyttan".
Redan 1608 anlade Niclas Gilliusson tillsammans med tre kompanjoner Filipstads första industriella verk - en stångjärnshammare på den plats där museet Kvarnen nu finns. Denna hammare kom till en början att benämnas som "Niclas hammare", senare även som "Öfre hammaren" till dess att den revs på 1650-talet och fick lämna plats åt den nya stadskvarnen. Ett år efter stadens tillkomst, den 11 maj 1612, undertecknade "Niclas Gillesson, Borgemästare" ett kvitto på 50 daler till rådhusbyggnaden. Ännu 1628 är han i ett rådstugeprotokoll omnämnd som "Niclas, Borgemästare".
SKATTEFRIHET
Då Filipstad tillkom skedde detta under en tid då strävandena skärptes att lokalisera handel och hantverk till städerna. Alltsedan 1300-talet hade denna stadsorienterande behandling av näringslivet bestått i straff för handel på landsbygden så kallat landsköp, som innebar 40 marks böter och varans förlust, vid andra resan skärptes straffet till 100 mark och vid tredje resan livets förlust, i samtliga fall även förenat med varornas förlust. För att förmå landsköpmän och hantverkare att flytta till städerna lockades dessutom med en rad olika förmåner och privilegier, för Filipstads del var bland annat alla som ville flytta till den nyanlagda staden befriade från alla skatter under tio år efter stadens grundande. Intresset att från statligt håll kontrollera Filipstad och dess stadsstyrelse under det första årtiondet var därför i det närmaste obefintligt. Därtill kom att stadstullen infördes först 1622, varför stadens styresmän kunde känna sig tämligen självsäkra i den unga staden.
TÄNKEBÖCKER
Några protokoll från stadens första decennium finns inte bevarade; i den mån sådana har funnits har dessa gått förlorade vid de många stadsbränderna under 1600- och 1700-talen. Sammankomsterna på rådstugan skedde sannolikt mycket sporadiskt under stadens tidigaste år, enligt 1622 - 1628 års protokoll endast två gånger om året. Först under senare delen av 1600-talets hölls rådstuguförhandlingar varje måndag. Ärendena som avhandlades inskrevs förmodligen inte in i någon så kallad tänkebok före 1622, utan antecknades uppenbarligen på lösa lappar eller pappersark.
På 1614 års riksdag hade emellertid Gustav II Adolf framlagt ett förslag om inrättande av "konungslig hovrätt", vilket resulterade i att bland annat Göta hovrätt inrättades i Jönköping 1634, till vilken Värmland kom att tillhöra. Med hovrätternas tillkomst ålades rådhus- och tingsrätterna att årligen insända en fullständig avskrift av den under det gångna året förda domboken. Originaldomböckerna från 1600-talets Filipstad gick förlorade genom 1694 års ödesdigra stadsbrand, men i Göta hovrätts arkiv finns nämnda avskrifter eller renovationer av Filipstads äldsta domböcker från 1622 till 1628. Därefter felar domböcker för de närmast följande sju åren, beroende på att dåvarande justitieborgmästaren Mäster Lars (Laurentius Sigfridhi Carolstadius) omkring 1630 avvek från staden och sin tjänst varvid han lämnade sin trassliga ekonomi och sina tjänsteplikter ouppklarade.
Sedan den arbetsamme och kunskapsrike domaren, underlagsmannen i Värmland, assessorn i Göta hovrätt Petrus Hansson Dober 1636 fått uppdraget att under justitieborgmästarens vakanstid upprätthålla domaretjänst i Filipstad, finns från samma år en obruten följd av domböcker bevarade för resten av 1600-talet. I domböckerna, eller tänkeböckerna som de stundom kallades, inskrevs inte enbart brottmål och tvistemål etc. utan även ärenden som gällde stadens förvaltning och andra beslut som gällde invånarnas och stadens allmänna intresse, de så kallade magistratsbesluten. Detta var en naturlig följd av att samma förtroendevalda som hade rättskipande uppgift, även tillhörde magistraten och hade ansvar för stadens förvaltning. Högsta ansvar för den förvaltande verksamheten hade stadsborgmästaren.
MÅNGA BORGMÄSTARE
Någon grundlig forskning rörande 1600-talets borgmästare i Filipstad har hittills inte företagits. Det enda försöket i den vägen återfinns i Gottfrid Kallstenius "Filipstad 1611 - 1911" samt i Erik Fernows magisteravhandling "Om Värmlands Bergslag och staden Filipstad" jämte samme författares värmlandsbeskrivning. I sin magisteravhandling säger sig Fernow ha funnit 16 borgmästare mot att han i värmlandsbeskrivningen reducerat antalet till 12. Kallstenius däremot har endast lyckats prestera 11 borgmästare som tjänstgjort i Filipstad under 1600-talet. Gemensamt för bägge författarnas undersökningar är, att flertalet av uppgifterna är behäftade med större eller mindre felaktigheter, samt såväl Fernow som Kallstenius inte observerat att Filipstad, i likhet med andra svenska städer under ifrågavarande tid, höll sig med två borgmästare samtidigt, nämligen en stadsborgmästare med ansvar för stadens allmänna förvaltning och en justitieborgmästare med rättskipande och dömande kompetens.
Som tidigare nämnts utsågs stadsborgmästaren bland stadens invånare på allmän rådstuga, varemot justitieborgmästaren utnämndes av Kungl. Maj:t.
Följande förteckning, som upptar sammanlagt 24 borgmästare i 1600-talets Filipstad, är resultatet av en närmare undersökning grundad på systematisk genomgång av 1600-talets domböcker från Filipstad. Förteckningen är uppgjord i den ordningsföljd vederbörande tjänstgjort, varvid är att märka att nr 8, 11 och 13 tjänstgjort under mer än en mandatperiod. Vidare framgår av förteckningen att två stadsborgmästare tjänstgjorde samtidigt under tiden 1642 - 1649. Detta har sin naturliga förklaring däri, att sedan hovrättsassessorn Petrus Hansson Dober utnämnts till häradshövding i Västmanlands län, var justitieborgmästarens tjänst obesatt under nämnda tid. I princip torde en av dessa fungerat, eller i varje fall betraktat sig som justitieborgmästare. Då emellertid ingen av dem hade fått kunglig fullmakt på ämbetet och sannolikt också saknade juridisk skolning och kompetens, har de i denna utredning rubricerats som stadsborgmästare.
STADSBORGMÄSTARE
1. Niclas Gilliusson De ´Preez. Tjänstgjorde under okänt antal år 1611-1635.
2. Håkan Svensson Tjänstgjorde under okänt antal år 1611-1635.
3. Olof Halvorsson Tjänstgjorde under okänt antal år 1611-1635.
4. Olof Ericsson Tjänstgjorde under okänt antal år 1611-1635.
5. Hans Andersson Tjänstgjorde under okänt antal år 1611-1635.
6. Zegul Larsson Tjänstgjorde under okänt antal år 1611-1635.
7. Lars Hansson omkring 1635-1638.
(Av Kallstenius förväxlad med justitieborgmästaren Laurentius Sigfridi Carolstadius)
8. Wincenz Tossengzson 1638 - 1639 1:a mandatperioden.
9. Måns Elofsson 1639 - 1640.
("Måns Skräddare", av Fernow och Kallstenius sammanblandad och förväxlad med nr 11 Måns Simonsson)
10. Olof Nilsson 1640 - 1642.
11. Måns Simonsson 1642 - 1646 1:a mandatperioden.
(Av Fernow och Kallstenius sammanblandad och förväxlad med nr 9 Måns Elofsson. Har därigenom felaktigt kommit att kallas "Måns Skräddare")
12. Hans Hermansson 1642 - 1648.
13. Nils Månsson 1646 - 1648 1:a mandatperioden
11. Måns Simonsson 1648 - 1652 2:a mandatperioden.
14. Johan Börjesson 1648 - 1649.
13. Nils Månsson 1652 1653, 2:a mandatperioden.
15. Ewert Strokirk 1653 - 1654.
8. Wincenz Tossengzson 1654 - 1655 2:a mandatperioden
13. Nils Månsson 1655 - 1662 3:e mandatperioden.
16. Tosseng Wincenzson 1662 - död 1662 ev. 1663.
13. Nils Månsson 1663 - 1665 4:e mandatperioden.
17. Jon Jonsson (Fernell) 1665 - 1667.
18. Jöns Börjesson 1667 - 1672.
19. Peder Wasesson 1672 - 1675.
20. Ingemar Tingvall 1675 - död 1692.
Vakans 1692 - 13 maj 1694; då brann större delen av staden varefter stadsprivilegierna indrogs den 11 april 1695.
JUSITIEBORGMÄSTARE
1. Laurentius Sigfridi Carolstadius 1624 - ? ("Mäster Lars") Avvek före 1631 från staden och sin tjänst varvid han lämnade sin trassliga ekonomi och sina tjänsteplikter ouppklarade.
Vakant ? - 1636.
Vakant 1636 - 1641.
Under vakanstiden 1636 - 1641 tjänstgjorde hovrättsassessorn Petrus Hansson Dober Arosiensis som domare och lagkunnig i justitieborgmästarens ställe. Han bodde emellertid aldrig i Filipstad, utan var bosatt dels på gården Bo i Karlskoga, dels på Åsen i Sandseryd socken, Jönköping. Dober hade 1629 - 1636 varit underlagman och lagläsare i Värmlands lagsaga. År 1630 tjänstgjorde han som assessor vid Åbo hovrätt och från 1634 till 1661 var han assessor vid Göta hovrätt i Jönköping. Den 31 augusti 1641 utnämndes han till häradshövding i Simtuna härad, Västmanlands län och kom därför att tjänstgöra vid Rådstugan i Filipstad sista gången den 20 december 1641. Under tiden 1642 - 1649 höll sig Filipstad med två stadsborgmästare samtidigt, biträdda vid de flesta sammankomsterna av kronobefallningsmannen Mårten Dorst. Först 1649 tillsatte kungl. m:t en ny justitieborgmästare varefter staden återgick till tidigare förhållanden med en stadsborgmästare och en justitieborgmästare.
2. Johan Danielsson Lindbergius 1649 - 1672.
Fick kungl. fullmakt på ämbetet 14/10 1648, gjorde sig skyldig till oegentligheter med stadens kassa, avled under dunkla omständigheter då han som stadens herredagsman bevistade riksdagen i Stockholm, som togs sin början 18/8 1672.
3. Andreas Kienzel 1673 - 1678.
Utnämnd till bergmästare i Filipstad 16/12 1671, fick kungl. fullmakt den 10/2 1673 att tillika bergmästarämbetet även vara stadens justitieborgmästare. Avled i Filipstad den 24/11 1678.
4. Olaus Wallengren 1679 - 1695.
Fick kungl. fullmakt på ämbetet 8/1 1679. Den 13 maj 1694 nedbrann större delen av staden varefter stadsprivilegierna indrogs den 11/4 1695. Wallengren blev därefter justitieborgmästare i Kristinehamn.
Tommy Andersson
Efter en artikel av Ulf Nilsson i Filipstads Gilles tidskrift "Vår Stad" årgång 1991.