Bildgalleri - Persberg
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Persbergs gruvor lär ha enligt sägnen bearbetats redan under Magnus Smeks tid omkring år 1360. Gruvfältet är ett av landets äldsta och tillhörde tidvis ett av de allra största. Gruvfältet ska ha upptäckts av en man vid namn Peder Holmfasta. Han var riddare och begått ett allvarligt brott och levde därför som fredlös. Han gömde sig i de djupa skogarna i Östra Värmland efter att legat gömd på en ö i Östersjön, Kroppa. På en av sina vandringar tvingades han att övernatta på ett berg. På natten drömde han att han låg på en stor skatt, så nästa dag rev han bort mossan där han legat och fann ren och glänsande järnmalm. Han sände bud till konungen och blev senare benådad av den samme. Järnberget eller Pedersberg kallas i dag Persberg. Äldsta och största gruvan är Storgruvan som ligger på odalfältet.
På Jordåsfältet bröt Karlskogas bergsmän sin malm redan på 1600-talet. Högbergsfältet är från mitten av 1600-talet också ett av de större gruvfälten i Persberg. Där finns bl.a. "Tilas Stoll" en gruvort som går rakt in i de övriga gruvorna från en väg nere vid sjön Yngens östra kant. Givetvis är ett besök till "Tilas Stoll" ett måste om man nu besöker Högbergsfältet. Upplevelsen är oslagbar.
Persbergsgruvorna drevs länge av en massa småbolag och samordningen obefintlig och effektiviteten låg. Från 1865 slogs dess ihop till Persbergs Grufe AB varigenom effektiviteten ökade år från år. Aktiekapitalet 1866 var 2.750.000 riksdaler fördelade på 10.000 aktier. Som huvudägare stod Storfors Bruks AB tätt följt av Alkvetterns AB, Uddeholms AB samt Lesjöfors AB.
Nya och modernare brytningsmetoder infördes successivt. Man hade gått från tillmakning till krut som avlöstes av sprängolja som var en högeffektiv men livsfarlig som sprängmedel. Sprängoljan förorsakade flera dödsfall varje år, inte bara genom oaktsamhet utan oljan som sådan. Den efterföljdes av dynamit, men i Persberg användes sprängoljan på dispens fram till 1898, trots dess farlighet. I Persberg byggdes till och med en sprängämnesfabrik 1874 vid den så kallade Gubbdammen.
På 1900-talets början centraliserades driften till odalfältet i flera omgångar. Högbergsgruvorna lades ned för gott 1906. Anrikningsverk och centralschakt byggdes men revs omkring 40 år senare för att ersättas med ett nyare centralschakt med en 65 meter hög gruvlave och med anrikningsverk och kontor plus omklädningsrum samt verkstad i samma byggnad. Ett kulsinterverk och svampverk byggdes samtidigt. Produktionen gick på högvarv speciellt efter andra världskriget, då den högvärdiga Persbergsmalmen var åtråvärd.
I slutet av 1900-talet kom så hotet från Uddeholmsbolaget att gruvdriften var nedläggningshotat, de hade för övrigt varit storägare sedan 1950-talet, trots att en upprustning av både gruvan och kulsinterverket genom statliga medel ombyggts till Sveriges modernaste. Beskedet kom om nedläggning 1979. Man måste dock påminna att en omfattande undersökning på 1960-talet där det konstaterades att det finns fortfarande kvar lika mycket malm kvar i berget som det brutits under nästan 700 år.
Persberg har dock kvar gruvdrift i dag i Gåsgruvan där det började brytas järnmalm redan på 1600-talet men sedan påträffades det en stor kalkkropp som började bearbetas 1851. I den gruvan finns omkring 3 mil gruvorter men idag bearbetas den mest som dagbrott. Den allra största delen av kalken mals på plats för att sedan köras till ett anrikningsverk i Persberg för vidare behandling. Slutprodukten blir en så kallad slurry som används främst i pappersindustrin. Idag är årsbrytningen ca 400.000 ton kalk per år.
Hacke Juvel.