Bildgalleri - Filipstads lasarett

Filipstads Lazarett - ett av Landets äldsta

Filipstads lasaretts historia kan räknas tillbaka till år 1747 då staden och bergslagen genom sina fullmäktige hos riksdagen anhöll att "till eget Sjuk- och Fattighus inrättning" få behålla den 1/8 procent av alla bouppteckningar som annars gick till hospitalet i Karlstad. Anledningen till denna ansökan var att "Helst denna Bergslagsort, som kräver en stor mängd arbetare vilka vid det farliga gruv-, hytt- och kolningsarbetet, som oftast blir krossade och ofärdiga, samt ur stånd satta, att födan sig vidare förtjäna..." Enligt beslut av Kungl. M:t år 1750 fick Filipstads, Nyeds och Kroppa pastorat efter nästkommande riksdag behålla den 1/8-dels procenten. De pengar som denna procentsats gav började år 1752 avsättas till det tilltänkta sjukhusbygget. Den 10 oktober år 1765 utgick ett kungligt brev där det framgick att lasarettet i Stockholm inte längre räckte till att ta emot patienter från ladsorten. Därmed kunde landsorterna få tillstånd att på egen bekostnad inrätta enskilda lasarett. Till understöd skulle insamlingar, frivilliga gåvor och kollekter få behållas vilka annars skulle gå till lasarettet i Stockholm.

Beslut om lasarettsbygge.

Den 12 september 1767 beslöts på en stämma med Färnebo, Kroppa och Nyeds pastorat att ett lasarettshus skulle byggas i Filipstad. Byggnaden skulle ligga på den plats som rådman Magnus Wennersten skänkt till ändamålet. En plats som då utgjordes av en hage och en liten kålgård. Ritningar till lasarettsbyggnaden togs fram av Johan Anders Darelius (1718-1780) adlad år 1770 till af Darelli. Han kom som student till Uppsala år 1737, där han lärde sig "rita och teckna vartill han hade en naturlig fallenhet." Darelius övergick dock till att studera kirurgi. År 1749 promoverades han till Medicine Doctor och år 1755 utnämndes han till Assessor i Collegium Medicum. Något år senare blev han överläkare vid Kongl. Seraphimer Ordens Lazarett (Serafimerlasarettet) i Stockholm.

Den verkligt drivande kraften att få ett lasarett till Filipstad var prosten Bengt Didrik Tingberg. Hans sätt att genomdriva lasarettsidén och hans sätt att sköta insamlingarna till lasarettsbygget är till en del sägenomspunna. Det visade sig att de insamlingsbössor han satte upp fyllde han själv med pengar i smyg och sedan framhöll han församlingsbornas stora givmildhet. För att genomdriva sitt förslag använde han bibelcitat för att övertyga motståndarna. Det kan utan överdrift påstås att det var prosten Tingberg som grundlade lasarettet i Filipstad och han var också dess huvudmecenat. Prosten Tingberg var född i Karlstad år 1711 och kom till Filipstad som kyrkoherde år 1764.

Som byggmästare för lasarettsbyggnaden anlitades Johan Georg Reincke från Karlstad. Prosten Tingberg, brukspatron Jan Löhnbom och herr Carl Jeansse gick i borgen för honom.Reincke var också garanterad en "äreskänk" på 3000 daler kopparmynt. Lasarettet kostade 8000 daler silvermynt att uppföra.

Byggnaden klar år 1773.

År 1773 stod byggnaden klar. Den var byggd i sten, bestod av två våningar med fem större och mindre rum i vardera planet förutom förstugorna. Måttet på byggnaden var 35,68 meter långt, 9,72 meter brett och 5,81 meter högt från stenfoten till taklisten räknat. Från början var taket täckt med tegel men efter ett par år lades nytt tak med Glava-skiffer.

Lasarettsbyggnaden saknade källare under huset på grund av berg varvid den fick byggas separat bredvid, murad med välvt tak. Den av Wennersten skänkta tomten ansågs ha ett mycket bra läge för ett sjukhus. Det fanns rinnande vatten av god kvalité i den bäck som rann alldeles intill byggnaden och dessutom en bra kallkälla. "... så att denna plats synes av naturen ämnad till att ge den sjuke sin hälsa igen".

År 1775 den 3 maj beslöt de tre pastoraten i Filipstad, Nyed och Kroppa att lasarettet skulle tas i bruk då man nu hade både läkare och apotek i staden. Fyra dagar senare kom den stora stadsbranden och lamslog all verksamhet. I stället för att inhysa sjuklingar hyrdes lasarettsbyggnaden ut till bergmästare Leijell på två år och därefter till justitiarie Salmodin på tre år.

Lasarettet tas i bruk.

Först år 1788 kunde lasarettet tas i bruk med fyra sängar. Snart var antalet vårdplatser uppe i drygt tjugo. Inga sjuka fick tas in utan kyrkoherdens och "Provinsical Medici eller Bergs Chirurgi" bifall och samråd. Prosten Tingberg avled år 1787 och fick alltså inte uppleva när lasarettet togs i bruk för sitt ändamål.

Den kände bergmästaren Franz von Schéele var lasarettsdirektionens ordförande. Under sin tid som ordförande undertecknade han Reglemente för lasarettet där det med 32 paragrafer noggrant framgick hur verksamheten skulle bedrivas.

En paragraf lyder: "Kompetente till Bergs- och Lazaretts-Läkare-tjensten äro blott de, som på en gång är Medicine Doktorer eller Licentiater och Chirugie Magistrar" och i en annan paragraf heter det att "Förpassas Grufwe-arbetare af andra än Grufwe-Fogden eller Disponenten, bör inom åtta dagar efter det personen å Lazarettet blifwit intagen, bewis derstädes aflemnas, att personen är i Grufwearbete anstäld, wid äfwentyr af betalnings erläggande efter den högre Taxan".

Frans von Schéele skrev år 1846 en historik över lasarettets första tid. I historiken framgår att den nitiske prosten Tingbergs efterträdare som var prosten Sundelius "icke särdeles vårdat sig om denna vackra inrättning", då det under tolv års tid saknats handlingar. Efter dåvarande doktor Wikmans beskrivning av lasarettets tillstånd blandade sig Serafimer Ordensgillet i saken. Därmed kom det så småningom att lösa sig med lasarettets vidare verksamhet. Det visade sig också att prosten Sundelius inte felat i den omfattning som den klagande läkaren påstått.

En tredje våning.

Lasarettsbyggnaden visade sig vid 1800-talets mitt vara otillräcklig för sitt ändamål och år 1856 utökades byggnaden med en tredje våning och förlängdes något.

I åresberättelsen från Filipstads och Nyeds Bergslagers Lazarett för år 1863 läser man bland annat:
"Filipstads Lazarett är beläget straxt utom Stadens tull på sluttningen af en skogsbeväxt höjd och omgifvet af en vacker parkanläggning, som genomskäres af ett litet vattendrag. Sjukhusbyggnaden är af Zinner i murbruk uppfördt och med skiffer täckt trevåningshus. Bottenvåningen innehåller utom en rymlig förstuga, som försedd med eldstad, tjenar som mottagningsrum, 2:ne sjukrum för männer, ett badrum, 2:e boningsrum jemte kök och skafferi för Entrepreneuren, samt Läkarens expeditionsrum. I Andra våningen finns 4 sjukrum, 2:e för männer och 2:ne för quinnor, samt ett rum jemte kök för sköterskan. Tredje våningen innehåller 2:ne rum för sjuke av ståndspersonsklassen och för detta ändamål möblerade 4 rum för Kurhuspatienter, ett Perationsrum, samt ett rum för Direktionens sammanträden. Något särskildt rum för Gudstjenst finnes ej, utan begagnas dertill något af de större sjukrummen.

Uppvärmningen sker i alla rummen med vanliga kakelugnar, som uppeldas med ved; dock är man betänkt att framledes med ånga, cirkulerande i rör, uppvärmda patientlokalerna. Belysningen sker medelst lampor, dels fritt från taken nedhängande, dels å borden stående. Luftväxlingen sker genom vanliga skorstensventiler och ventiler i rummens yttermurar. På nedre botten finnes ett avträdeskontor, 2:ne d:o i mellanvåningen och ett i 3:dje våningen. Dessutom finnes klosetter af åtskilliga konstruktioner. Till alla rummen och korridorerna höra innanfönster och till de förra äfven rullgardiner. I badrummet är anbringad en tryckpump med tillhörande rör för vattnets ledande till korridorerna i de öfre våningarne. Uti parken är en källa med godt drickesvatten och den genom parken rinnande bäck lemnar tillräckligt vatten för öfrige behof. Nära intill sjukhusbyggnaden och bildande en flygel till densamma är belägen en mindre byggnad med förstuga och 2:ne Celler för sinnesjuke och bakom denna äro uppförde en byggnad för tvätt, en ladugårdsbyggnad och ett vedskjul. För Läkaren och Sysslomannen finnes vid Inrättningen ej några bostäder."

Ursprungliga byggnaden kvar.

Filipstads lasarett påstås, åtminstone i skrifter om stadens historia och i folkmin, vara det näst äldsta lasarettet i landet efter Serafimerlasarettet i Stockholm. Den lokalhistoriska ivern har förmodligen flyttat fram Filipstads lasarett till denna placering. Sanningen är den att lasarettet är det femte eller möjligen sjätte i ordningen. Det unika är att Lasarettsbyggnaden finns kvar än idag med den ursprungliga byggnadskroppen, dock påbyggd med en tredje våning och förlängd på 1850-talet. Byggnaden från 1773 användes till sitt ändamål i mer än tvåhundraår.

Claes Adelsköld berättar.

Den kände järnvägsbyggaren Claes Adelsköld hyrde lasarettsläkarens rum i Lasarettet under den tid han byggde Yngs-Daglöse järnväg i mitten av 1800-talet, den järnväg som bland annat gick över Aborrberget. Han berättar i sina memoarer att han i början då han bodde i Lasarettet upplevde sjukhusatmosfären som väl frän. Han fick höra skriken från de som opererades vilket skedde i helt vaket tillstånd utan kloroformering. I bland fick Adelsköld till och med hjälpa sin hyresvärd, lasarettsdoktorn, vid vissa operationer.

Adelsköld berättar vidare:
"Operationerna på lasaretten var på den tiden hårresande, och de skadade, som infördes till Filipstads lasarett, var emellanåt i det bedrövligaste tillstånd. Exempelvis kom det in en stackars kolare, som fallit ner i en mila och så fullkomligt kolat sin egna ben, innan han kunde arbeta sig upp ur elden, att doktorn slog av dem då patienten kommit in på sjukhuset. En gruvpickare hade fallit ner i en gruva och så krossats, att han låg i en korg som ett blodigt bylte, när han avlämnades till lasarettet - men han levde ändå - osv. Ingen hade heller på den tiden idé om mikrober, baciller och dylika små trevliga djur, som bland annat har till uppgift att hindra jordens överbefolkning. Operationerna verkställdes därför utan all desinfektion med instrument, som knappast avtorkats efter föregående karvningar."

Tänk om lasarettets väggar kunde tala …..
Denna historik omfattar endast första tiden av lasarettet i Filipstad och sträcker sig till och med 1863. Det är alltså den tid då endast den ursprungliga byggnaden fanns på lasarettsområdet.

Lasarettet i dag.

I dag kan vi se den gamla lasarettsbyggnaden upprustad exteriört. Byggnaden har fått en ny ljusare färg och dörren mot parken har tagits fram på sin ursprungliga plats. Det blev en helt annan byggnad till utseende när de intilliggande byggnaderna revs. Rivningen skedde sommaren 2003. En helt ny omgivning växte fram och den vackra lasarettsparken kom till sin rätt. Vattenkonsten Johanna har flyttats till den plats den stod från början då den var ny vid förra sekelskiftet.

Vad lasarettsbyggnaden ska användas till är fortfarande inte klart. I ett nummer av Filipstads Tidning kunde man se att lasarettet var annonserat till uthyrning. I annonsen stod: " Stans finaste hus. Slottsliknande 1700-talshus i underbar parkmiljö. Profilskapande som kontor, mottagning med mera." Beskrivningen måste man hålla med om. Filipstads lasarett bör få status som bygnadsminnesförklarad.
Den 20 juni 2011 satte Filipstads Gille upp en minnestavla på byggnaden.

Från och med hösten 2007 är byggnaden i privat ägo och det drevs en SPA-anläggning i byggnaden några år, men från 2010 så har all verksamhet upphört.

Ur artikel i Filipstads Gilles tidskrift "Vår Stad" av Rolf Brattén.