Bildgalleri - Storbro Herrgård

Man skulle kunna tro att Storbro Herrgård är en 1600- eller 1700-tals byggnad. Brukspatronerna brukade ju bygga sina herrgårdar i närheten av sina hyttor och herrgården ligger bara ett stenkast från Storbro hytta, men den uppfördes först 1870-71. Det var brukspatron Chöler som lät uppföra denna vackra byggnad. Arkitekt var Wijnblad. Chöler flyttade dock relativt snart från herrgården och brukspatron Alfred Carlsson förvärvade egendomen.
1924 ombildadades Storbron till ett aktiebolag och 1925 förvärvade disponenten för Sveabryggeriet, Nils Arvedsson, samtliga aktier. Han lät då även bygga om herrgården efter ritningar av arkitekt Ringström. Samma Ringström som var pappa bakom Sparbankshuset vid Allégatan.

Tommy Andersson

Artikel i Filipstads Gilles tidskrift "Vår Stad" 1987 där Olle Bergman berättar:

Bergman, Olof Göte, Befallningsman, Storbron - så står det i telefonkatalogen. Men egentligen föredrar han titeln rättare; "befallningsman" är en språklig import söderifrån, som kom att rekommenderas av Lantbrukstjänstemannaföreningen.
I dagligt tal blir det förstås mest Olle Bergman - då alla vet vem man menar. Bergman kom till Storbro herrgård den 1 april 1934, och han kan alltså se tillbaka på mer än 50 år av förändringar.
Han föddes i Nykroppa den 27 januari 1906. Efter diverse flyttningar hamnade familjen så småningom i Bjurbäcken och sedan i Asphyttan. Åren 1931 - 1933 genomgick Bergman Varpnäs Lantbruksskola.
När jag kom hem från lantbruksskolan fick jag ingen plats som passade, utan jag blev apterare åt Uddeholmsbolaget. Så småningom sökte jag tjänsten som rättare på Storbron, och dit kom jag den 1 april 1934.

Hade du bra lön?

Ja, jag kunde inte klaga. Den vanliga timlönen var då 45 öre, och det var niotimmarsdag. Själv fick jag 125 kronor i månaden, fri bostad, fri hemkörd ved samt tre liter mjölk om dagen. Det var alltså litet av det gamla statsystemet som levde kvar.

Hur stort var jordbruket på Storbron när du kom hit 1934? Det var av ungefär samma omfattning som 30 år senare, som är de exaktaste siffrorna jag har tillgängliga. I lagårn stod ett sextiotal kor och omkring 30 kvigor - det var då som nu att man hade ett rekryteringsbehov som var ungefär hälften av antalet vuxna kor. Åkerarealen var 76 hektar på huvudgården och 18 hektar på utgården Edsholm. Betesvallar hade vi här 24 hektar plus 18 hektar. Dessa arealer har varit likadana från 1934 till 1967.

Hade Storbron eget mejeri?

Ja, ända till början av 1940-talet, då det blev pastöriseringstvång, så då måste all mjölk gå till mejeriet. Då var det slut på vår egen mejerihållning här på gården. Tidigare var det så att vi körde ut två mjölkskjutsar härifrån varje morgon; en som gick till Älvkullen och sjukhuset, och en som körde ut med småflaskor. Och så hämtades det mjölk i mejeriet. Den mjölk som inte gick åt, den separerades och kärnades smör av, så vi hade lite smörförsäljning. Men så blev det alltså ändrat och vi körde mjölken till Mejeriet. Det gick med hästskjuts till att börja med, men sen kom traktorerna in i bilden.
När jag kom hit så fanns det tio arbetshästar på huvudgården och två på utgården. Vidare hade vi en gammal Munktells traktor med järnhjul. Den första gummihjulstraktorn köptes 1945, Sen utökades traktorbeståndet till två och så småningom tre. Det räckte för vårt behov.
Växtodlingen var som den brukar i Bergslagen, dvs. 50-60 procent vallodling, beroende på den stora djurhållningen - det gick åt mycket foder, och sen odlade vi spannmål på resten. Det var sjuårigt växelbruk - nu för tiden är det ju mest s k fritt växelbruk. Vi försökte också ett slag med oljeväxtodling, liksom många andra, men det gick inte så bra. Det är ju fel växtzon - Bergslagen hör till samma växtzon som Norrland. Vi har alltså det att ta hänsyn till när det gäller utsäde, trädgårdsväxter och sånt.
När det har blivit mindre behov av foder har vi planterat igen åkrarna med skog, tex. på gårdarna Norra och Södra Stensjön. En tredjedel av arealen på Edsholm är också igenplanerade med skog.

Odlas det något på Edsholm nu?

Det är ingen annan odling än betesmark - de, dvs. Stora Skog, har ungdjur där på somrarna.

Hur mycket folk var det här på Storbron när du kom hit?

På jordbruket var det fjorton personer, räknar man in skogsbruket var det 25 - 30 anställda. Det gick åt fyra fem hästkörare, så det löskarlar, tre lagårdskarlar … De flesta bodde i Näset, de tre husen väster om herrgården. En del bodde i Krusbo, i Strandkullen, Storbrotorpet, Fallet, Trulskullen. Så bodde några familjer i Stensjön, Södra och Norra Potten och Edsholm. Det var fullt överallt!
Det var ju när hyttan lades ner 1920, då tog jordbruket och skogsbruket hand om folket - de var lite humana även då! Några av dem som arbetat i hyttan fanns kvar när jag kom hit, och de arbetade alltså på jordbruket och i skogen. Det var nog ett tjugotal som arbetade på hyttan. Tegelbruket var nedlagt före hyttan.

Storbro herrgård är ju byggd av tegel. Kom alltså från eget tegelbruk?

Det vågar jag inte ha någon uppfattning om. Jag tror det knappast, för så tidigt som 1870-71 gjorde nog inget tegel här. Och jag tror inte det var sådant tegel heller.

Storbron ligger ju praktiskt taget i stan. Berätta lite om Filipstad på trettiotalet !

Det var en verklig idyll. Det var bara ett fåtal personer som hade bil då. Det fanns några taxibilar i stan. Alla transporter till och från Filipstad gick på järnväg. Från stationerna till affärerna fraktades en del av godset med hästskjutsar men också med lastbil - häståkerierna hade nämligen börjat skaffa lastbilar.
Skulle man någonstans tog man tåget; vi hade ju både Östra och Västra station. I början av 1930-talet kom en busslinje till Kristinehamn, den gick via Asphyttan, Kungsskogen och Ölme. Till Hagfors tog man förstås tåget.
Runt torget var det gott om affärer och konditorier. Man kunde gå in och ta en kopp kaffe och en mandelkubb för 25 - 30 öre. När vi gick och läste för prästen brukade vi gå på bageri som låg mitt emot gamla Folkets Hus - Där fick vi fem mandelkubb för 25 öre. Det hade vi åt på, när vi cyklade hem till Asphyttan.

Här bryter Olle Bergmans fru Signe in:

Jag fick allt gå jag. Det var fem kilometer från Stensjön till skolan, så det blev en mil om dagen. Långa promenader … Värst var det när det var snö och kallt. Vi hoppa och sprang för att hålla oss varma, så fort vi kom ut. Det kunde vara 20 - 30 grader kallt. Men vi var tre syskon så vi hade sällskap.

Olle igen:

Min förste chef och arbetsgivare var Nils Arvedsson. Han dog 1951 och sedan sköttes egendomen som sterbhus till 1956, då Ingrid och Stig Allsing köpte ut Ingrids syster Gerd Jansson. 1959 hade Stig Allsing satt sig in i de kamerala sysslorna så mycket, att han ansåg befattningen inspektor överflödig. Han skötte - med hjälp av sekreterare - själv allt pappersarbete.
Nils Arvedsson var en av den gamla stammen, en företagare som arbetat sig upp genom duglighet och kunnighet inom bryggerinäringen. Jordbruket överlät han åt oss att sköta, och det fungerade mycket bra. Det stora skogsbruket 1200 hektar sköttes av skogvaktare.
Min andre chef, Stig Allsing, hade ju en helt annan bakgrund - han var jurist och f.d. Borgmästare. Vi hade träffats ofta på Storbron, så var väl bekanta. Ingrid och Stig Allsing övertog godset 1956, och vi som skötte jordbruket och skogen visades samma förtroende av dem som gällt tidigare.
Båda ägarfamiljerna var ju bekanta med de anställda och deras familjer, vilket bidrog till ett gott förhållande. Alla de anställda på Storbron bjöds då och då på trevliga sammankomster.
Framför allt Ingrid Allsing var mycket intresserad av lantbruket, i synnerhet då djurhållningen. Hästar var hennes stora intresse. När sedan Uddeholmsbolaget övertog egendomen förblev det mesta vid det gamla, men hästar var bara två. De sköttes av Helge Karlsson, som också arbetade i skogen för UHB, när tillfälle gavs.
Ända fram till de sista åren hade Allsings får på Storbron. Man hade ju gott om bete norr om herrgården.

Ett skutt tillbaka i tiden; har Wasabröd betytt något för Storbron?

Jag minns 1922, när jag var 16 år, då körde jag ved till brödfabriken. Det var en som hette Lindberg som ägde den, och då var den inte särskilt stor. Sen kom konsul Lundström och så småningom fart på Wasa. I slutet av 1930-talet var det åtminstone sju - åtta ungdomar som slutade på Storbron och gick över till brödfabriken, så Arvedsson blev allt lite bekymrad. Men jag sa att gick ju inte att hindra ungdomen. Vi fick söka arbetskraft utifrån istället, och det ju också bra.

Hur var Nils Arvedssons fru?

En mycket försynt människa, vänlig och godhjärtad. Hon hette Hilma och var dotter till källarmästare Gyllenberg på Stadshotellet. Hon hade det säkert snärjigt ibland, för det ofta storkals å Storbron. Det kom tes bryggerichefer från alla håll - det är föresten de som skänkt Arvedsson det tunga stenbordet nere på udden... Men fru Arvedson behövde naturligtvis inte själv stå för allt arbete med bjudningarna, det fanns en kokerska och två husor, och de bodde också i herrgården. Arvedsson åt alltid i matsalen, även när han var ensam. Varenda lunch och middag åt han där, om inte han var bortbjuden.

När du kom 1934, var någon av Arvedsons döttrar kvar då?

Bara Ingrid. Jag minns hon hade en ridhäst som hette Dylsy. Den var det mycket noga med, den hade en särskild box i stallet. Den hade hon både som ridhäst och att köra släde efter. På sommaren var det en fin gummihjulsgigg.
Ingrid gift sig med Stig Allsing i maj 1936 - det blev ett stort kyrkbröllop. De anställda på Storbron hade reserverade platser i kyrkan. Från kyrkan till Stadshotellet kördes de stor landå från Storbron. På middagen var vi förstås inte med, men de nygifta kom till herrgården på kvällen, och då var vi med och ropade ut brudparet. Det var fullt med folk på planen som ville titta - det var ju gott om anställda. Det sköts salut med en gammal kanon också, men man hade lagt i för stark krutladdning så den gick sönder...
Ja nog har jag minnen, slutar Olle Bergman. När Allsings var borta fortsatte Uddeholm . Dvs. Stora Skog - med jord- och skogsbruket.

Herrgården med tillhörande park var avstyckad och såldes av bolaget. Sedan 1 juli 1986 ägs den av Jon Warmland.