Bildgalleri - Motjärnshyttan

Mokärnshyttan, Sundzhyttan, Moforshyttan, Elffdalshyttan, Elgsiöhyttan, ja hyttan har haft många namn genom århundraderna. Hyttan anlades allra först år 1651 av finnarna Kristoffer Hauvinen (även kallad Lång Kristoffer som invandrat från Rantasalmi), hans barn, samt Matti Paappainen bosatt i Älgsjön. Hyttan byggdes ursprungligen i närheten av Finnhyttesjön vid Sundsjön, för vilket erhölls privilegier första gången vid tinget i Filipstad 27-28 augusti 1652. Tredje uppbudet hölls vid ting i oktober 1653. Kristoffer i Sundsjön yrkade därefter på bergsmannaprivilegier vid ett ting i Filipstad 27-29 april 1654.

I början togs myrmalm ur Sandsjön, men efter en upptäckt av malm i Rämsberget så fraktades malmen i kontrar ned till hyttan innan man fick tillgång till häst. Måste ha varit ett hårt och påfrestande arbete. Man kan faktiskt förstå att hyttan inte var alltför produktiv. 1663 avlider dock Lång Kristoffer, denne kraftkarl, efter många års hårt arbete.

Arvingarna efter Kristoffer Havuinen råkade senare, tyvärr, ut för en rättstvist med bruksförvaltare Johan Karlström, om olika gränsdragningar. Karlström som då hade anlagt en hytta och två stångjärnshammare vid Uvån i Råda. Det var denne Karlström som senare egentligen grundade Uddeholmsbolaget. Trots att arvingarna var understödda av framförallt bergmästaren Kentzel i Filipstad så förlorade de processen. Erbjuden förlikning godtogs inte. Landshövding Posse beslutade att äganderätten tillhörde Karlström. Posse var då ägare av Uve (Uvån) (senare Uddeholmsbolaget). Såvida beslutet är helt rätt, är mycket omdiskuterat. Så mycket är dock klart att de blev orättfärdigt behandlade.

År 1700 flyttades dock hyttan till nuvarande plats. Genom Karlströms frånfälle 1663 gifter änkan om sig och genom olika arv blev intressenterna i Motjärnshytan 1730 Adam Herweg, arrendatorn Petter Ekelund samt Matts Svensson. De försnillade dock tiondejärnet (alltså skatten till kronan) och därmed utdömdes böter på 6 482 daler. För att klara detta blev de tvungna att pantsätta hyttan till Bengt Gustaf Geijer på Uddeholm. 1738 köpte sedan Geijer tre fjärdedelar i egendomen av Adam Herweg, för att 1742 och 1743 köpa ut den sista fjärdedelen. Den totala köpeskillingen blev 34 7222 daler silvermynt. Under Geijers ledning ökades produktionen i hyttan markant. 1740 producerades 1448 skeppund i jämförelse med 1711 då bara 300 skeppund tillverkades.

Genom sitt ägarskap i Taberg och Finnmossgruvorna kunde hyttan hela tiden förses med malm från Nordmark. Efter Bengt Gustaf Geijers bortgång övertogs bolaget av Emanuel Geijer. Han lät genomföra en stor ombyggnation av ugnen i Motjärnshyttan 1755, och arbetet var helt klart 1761, och då var den helt i sten. Under disponent Jonas Wearns (som tillträtt som disponent för Uddeholmsbolaget 1832) ledning byggdes Motjärnshyttans hela hyttanläggning om. Pipan försågs nu med en bandad mur och fick en höjd av 22 alnar över ställbotten. Hyttan blev då tillsammans med Gammalkroppa den högsta i Värmland. Volymen var 328 tunnor kol. Troligen var den en av de rymligaste i Sverige vid den tiden. Ytterligare moderniseringar skedde 1883 och 1901. Malmtransporterna underlättades givetvis när järnvägen mellan Nordmarks gruvor och Motjärnshyttan stod klar 1874.

För Motjärnshyttans del blev det dock början till slutet när Uddeholms ledning beslutade att koncentrera all tillverkning till Hagfors. Man kan ju förstå, utvecklingen gick ju framåt, så givetvis kunde ju inte bergsmanshyttan i Motjärnshyttan konkurrera med de elektrificerade ugnarna i Hagfors. 1916 skedde den allra sista blåsningen. Anläggningen i dag är mycket väl bevarad och är i allra högsta grad väl värd ett besök.

Tommy Andersson
Källa: Bergsmän och hyttor på Värmlandsberg
av Nils Björkenstam