Bildgalleri - Kyrkogatan 2

KYRKOGATAN 2 - ett köpmanshus i gamla Filipstad.

Av de gamla köpmannahusen, som en gång skänkte karaktär åt staden, finns idag inte många kvar. Plötsligt ansågs de otidsenliga och värdelösa. Hela kvarter jämnades med marken och ingenting sparades. Alldeles i onödan fick många präktiga hus skatta åt förgängelsen. Naturligtvis var detta en helt förkastlig politik, vilket också inses idag. De försvunna kulturmiljöerna får nu istället återskapas i ord och bild. Följande artikel är ett försök i den riktningen, utan att för den skull göra anspråk på att vara en fullständig dokumentation. Ambitionen har endast varit att i största allmänhet berätta något om, och kring, ett av de numera rivna husen vid Stora torget.

Det här huset låg vid torgets södra sida, i kvarteret Rödingen, och kallades för Pehrsonska fastigheten. Dess norra fasad följde Kyrkogatans sträckning från hörnet vid gamla Älvgatan och Hotellbron, ett tjugotal meter österut mot kyrkan. Adressen var Kyrkogatan 2; sedermera Sparbankens fastighet, numera Kyrkans hus.

Redan för drygt hundra år innan huset byggdes, kom dess läge och form att delvis bestämmas av Kyrkogatans nya sträckning. Den i sin tur var en följd av den stora branden. - Men låt oss ta allt från början.

Söndagen den 7 maj 1775 hemsöktes staden av en våldsam brand. I Nedre staden, som kvarteren mellan torget och kyrkan då kallades, blev trettiotalet gårdar samt rådhuset och kyrkan lågornas rov. På tre och en halv timme gick praktiskt taget halva Filipstad upp i rök. En kraftig nordvästlig storm var en bidragande orsak till brandens stora omfattning men också dåtidens hopträngda byggnadssätt. De ansåg i varje fall stadens myndighet, som kort efter branden beslutade att gatorna i den eldhärjade stadsdelen skulle breddas. Härvid bestämdes att kyrkogatan, som då kallades Lilla Kyrkogatan, skulle ha en bredd mellan husen om 12 alnar (7,12 meter). Ett mått som delvis består än i dag. Flera av de gårdar som tillkom efter branden skulle också bli bestående ända fram till vår tid. Ett exempel var Fegreausgården vid Bryggaregatan, som revs 1963. Även "Hattmakaregården" kan i äldsta delar härleda sina anor tillbaka till den här tiden. För dagen filipstadsbor är gården kanske bättre känd som Lundbergska fasigheten i korsningen Kyrkogatan - nuvarande Älvgatan.

Säkerligen bebyggdes också tomten vid hörnet Kyrkogatan - gamla Älvgatan, men några närmare uppgifter om när detta skulle ha skett har inte gått att finna. En uppgift från 1859 talar om att ägaren skulle ha varit en mamsell Hasselblad. Från 1873 finns ett i sammanhanget intressant fotografi bevarat. Det är Emma Kindberg, Filipstads första kvinnliga fotograf, som från Spångbergets nedre del riktat kameran mot Stora torget. Bildens centrum domineras av "Rämmen - magasinet", men till höger, mellan Stadshotellet och den byggnad som vi senare känner som Älvgatan 4, finns en ganska låg tvåvåningsbyggnad. Kanske en 1700-talsgård?

Vad som sedan händer med byggnaden är oklart, men på något sätt försvinner den, om den brinner ner eller rivs är okänt. Tretton år senare omtalas dock tomten som "systrarna Beckers trädgård".

Sent på hösten 1880 kommer en ung man till Filipstad för att söka sig en framtid. Hans namn är Anders Fredrik Pehrson, född i Lungsund 27 år tidigare, och han skall nu börja sin affärsbana som handelsbiträde hos Nils Olsson & Co. Tre år senare flyttar Anders Fredrik till Karlskoga men redan efter ett år är han tillbaka i Filipstad, nu som handlande. Samma år, 1884, gifter han sig med sömmerskan Augusta Charlotta (Charlotte) Hansson. De skulle med tiden få fem barn tillsammans.

På en kort tid lyckas det unga paret starta en affärsrörelse. Olyckligtvis råkar både den och familjens bostad ligga i John Mattsons fastighet i hörnet Kungsgatan och Stora Torget. Så när "Mattsonska bazaren" i januari 1886 brinner ner till grunden blir familjen Pehrson husvill. Ett litet sinnerstenshus på en granntomt får bli nödbostad under några år. Fröknarna Becker, de med trädgården, får höra talas om att familjen Pehrson söker en tomt för att bygga ett hus och där öppna affär. Kanske är det av medlidande med den drabbade familjen, nu utökad med både en pojke och en flicka, som systrarna Becker erbjuder Pehrsons att köpa hörntomten mot älven, d.v.s. deras trädgård. Själva bor systrarna kvar i grannhuset, Älvgatan 4, tills de i början av 1900-talet säljer också det till handlande Pehrson.

På den förvärvade marken, granne med stadens rådhus och hotell och med den ovanliga tomtbeteckningen 70 1/2, låter nu Anders Fredrik Pehrson uppföra en tvåvånings affärs- och bostadsfastighet. I november 1888 kan familjen flytta in i det nybyggda huset. Bostaden ligger på andra våningen. En dörr till vänster (åt öster) i förstugan leder in till det rymliga köket med sin stora järnspis och bakugn. Innanför köket, mot Kyrkogatan ligger sängkammaren. Där intill ligger sedan förmaket, som har egen tambur och tjänstgör som mottagningsrum för besökande. Från förmaket leder en dubbeldörr in till salongen, eller salen som den också kallades; den är som sig bör våningens största rum. I hörnet mot torget, ovanför ingången till affären, finns en balkong med en magnifik utsikt över bron, älven och torget. Söder om salen, åt gården, ligger matsalen och bredvid denna, ett mindre hörnrum.

Bottenvåningen blir med tiden upptagen av olika affärsverksamheter. I uppgörelsen med fröknarna Becker ingick att framlidne grosshandlare Beckers kompanjon, Gustaf Jansson, skulle få hyra en kontorslokal i den nybyggda fastigheten. Janssons får sitt kontor i bottenvåningens mellandel. I den östra delen har barberarmästare J V Lagerstedt sin rakstuga fram till 1902, då han i samband med fastighetens ombyggnad drar sig tillbaka och överlåter rörelsen till barberaren Robert Leander Åström från Karlskoga. Vägg i vägg med rakstugan fast mot gården ligger syverkstaden, där en föreståndarinna och flera sömmerskor arbetar. Västra halvan av bottenvåningen upptas av Pehrsons butik, kontor och packbod. Vindsvåningen har två mindre rum högst upp på den östra gaveln, i övrigt används utrymmet som torkvind.

En affär vid den här tiden var ofta som en handelsbod. Där fanns allt ifrån specerier, sytillbehör och tyger till fotogen, reskap och färdigsydda arbetskläder. Dessa affärer vände sig naturligtvis lika mycket till bönderna och arbetarna i grannbyarna som till stadsborna.

A F Pehrsons affär var inget undantag när det gällde varusortimentets omfattning. Där kunde det mesta köpas och där fanns också en syverkstad som levererade måttsydda kappor.

I september 1902 får A F Pehrson byggnadsnämndens godkännande för att bygga till en tredje våning på sin fastighet, som nu bytt beteckning till Rödingen 1. Redan året därpå är ombyggnadsarbetena färdiga. Då har fastigheten fått ett nytt utseende, elektrisk belysning och en ny hyresgäst. Det är det nyetablerade Aktiebolaget Filipstads Bank som flyttar in i nedervåningens östra del, och stannar där till mitten av 1910-talet. Bankens grundare är Daniel Frankel och Carl Åhström. Dan Frankel har tidigare varit anställd hos A F Pehrson som bokhållare innan han 1894 blir egen företagare och startar en bryggerirörelse.

År 1912 förvärvade banken den Cederbergska fastigheten, snett över torget. Den revs och i dess ställe uppfördes den på sin tid mycket omtalade "Hörntanna", vilket stod färdig 1916. Under tiden hade AB Filipstads Bank i flera steg gått samman med andra banker och återfinns så småningom som en del i Svenska Handelsbanken.

Sedan banken flyttat från Kyrkogatan är det under en kort tid osäkert vad lokalerna användes till. Något senare återfinns emellertid en slakteriaffär där. Från den första januari 1915 övertar sonen Axel butiksrörelsen, som med tiden kommer att ombildas till enbart manufakturaffär. Året därpå avlider Anders Fredrik Pehrson, 62 år gammal. Vid sitt frånfälle var han sedan flera år också disponent för Filipstads Slakteriaktiebolag. Hustrun Charlotte hade omkommit två år tidigare i en tragisk trafikolycka utanför makarna Pehrssons bostad.

Vid den här tiden, eller 1917 för att vara exakt, flyttar Ivar och Julia Åsberg in på tredje våningen i Pehrssons fastighet. Han, kamrer vid Vänersborgsbanken. Hon, tant Jullan i Kerstin Sundhs självbiografiska barnböcker om flickan Marie. Det var här hos tant Jullan som "garderoberna hade fönster nästan nere vid golvet". Det var något nytt och fascinerande för Marie, när hon satt i tant Jullans klädkammare och läste gamla Allersar,

När Axel Pehrson 1926 flyttar sin affär, öppnar Marias (dvs Kerstins) mor, Hilma Grötting, en kaffestuga i de lediga lokalerna. I boken "Och flickan hon går i ringen" berättar Kerstin Sundh att teckningslärarinnan Tora Öberg ritade inredningen till det lilla rummet intill affärslokalen som skulle bli själva kafferummet. - - - "Inredningen var rustik med väggfasta bänkar runtom och med rutiga dynor. Gardinerna var också rutiga, och väggar, bord och bänkar var målade i dalablått. I affärslokalen fanns några vanliga bord och stolar".

Trots det centrala läget och den tilltalande miljön tycks inte affärerna ha gått så särskilt bra, och när mamman senare blir sjuk stängs kaffestugan.

Fastigheten ägs, efter faderns frånfälle, av Axel Pehrsons syster Anna Öberg, gift med Tora Öbergs bror Erik. Sommaren 1930 företas en genomgripande ombyggnad av bottenvåningen. Bland annat flyttas entrédörren mot Kyrkogatan tillbaka dit där den satt före ombyggnaden 1902. Efter en tids arbete kan så en ny hyresgäst flytta in. Det är frisörmästaren Eugen de Bédoire som flyttar sin rörelse från Kyrkogatan 6. I den östra delen, där Lagerstedt hade sin rakstuga vid sekelskiftet, blir nu åter herrfrisering, medan damfriseringen får sina lokaler i hörnet mot Hotellbron. Familjen de Bédoire flyttar även sin bostad till Kyrkogatan 2, och bor kvar där till 1939.

Samma år företogs en genomgripande modernisering av andra våningen. Den tidigare så storslagna bostaden delades nu upp på två lägenheter om tre respektive två rum och kök. Trerumslägenheten kom att omfatta den tidigare matsalen som blev kök, samt salongen, förmaket och det mindre hörnrummet. Det senare blev ännu mindre sedan ett badrum byggts i hörnet mot den f d salongen. Lägenheten utrustades vidare med ett kylskåp och en vedeldad AGA-spis. En något ovanlig pjäs som hölls brinnande dag och natt, året om. Den måste beskickas med ett par skopor koks morgon och kväll, men levererade i stället ansenliga mängder varmvatten från en stor beredare. För detta dåtida lyx betalades 1943 en årshyra (kallhyra) ev ettusen kronor.

De Bédoires Herr- & Damfrisering skulle komma att stanna på Kyrkogatan 2 i hela 35 år, och under den tiden göra sig känd som en första klassens frisersalong. När Eugen de Bédoire drar sig tillbaka 1952, övertar Einar de Bédoire rörelsen och driver den vidare under de återstående åren på Kyrkogatan, och även framledes under flera år i nya lokaler på andra sidan Stora torget.

Det händer nu inte mycket med det gamla köpmanshuset. Hyresgästerna på andra och tredje våningen växlar naturligtvis under årens lopp, men annars tycks huset ganska opåverkat av tidens gång.

Bilden förändras emellertid när Anna Öberg avlider 1964 och hennes efterlämnade fastigheter, Rödingen 1,2 och 5, två år senare säljs till Filipstads stad. Drätselkammarens motivering var: "Har samband med stadens trafikledsplan, som förutsätter breddning av Kyrkogatan." Fastigheterna såldes sedan vidare till Filipstads Sparbank, som i april 1967 ansökte om rivningstillstånd.

1969 står det nya Sparbankspalatset färdigt. 1.625 kvadratmeter stort. Visserligen inte på långa vägar lika vackert som det äldre tvärs över älven, men kanske med ett bättre affärsläge och bättre anpassat till modern bankrörelse. Men nog förefaller priset för dessa fördelar vara väl så högt. Ett helt kvarter har jämnats med marken och därmed har också ett kapitel i Filipstads historia avslutats. Från och med 1994 finns Kyrkan hus i de lokaler som användes av Sparbanken.

Artikelförfattaren Hans Löfgren vill ge ett varmt tack till Olov Forsberg, Ulf Nilsson samt Anders Pehrson som bidragit med uppgifter och fotografier till artikeln.

Tommy Andersson
Från Filipstads Gilles tidskrift "Vår Stad" 1992.