Bildgalleri - Nils Ericson

Nils Ericson - den store kanal- och järnvägsbyggaren.

År 1802 föddes den kände kanal- och järnvägsbyggaren Nils Ericson i Långbanshyttan, Färnebo socken, Filipstads landsförsamling. Han var en av vår bygds absolut största söner. För sina insatser inom svenskt kommunikationsväsen nådde han stor berömmelse. Det var byggandet av kanaler och järnvägar under hans ledning i 1800-talets Sverige som fick stor betydelse för landets utveckling. Insatserna han gjorde är med alla mått mätt enastående.

Långbanshyttan

Det hela började i Långbanshyttan då Nils föddes år 1802. Fadern Olof Ericsson var gruvfogde, en befattning som han tog över efter sin svärfar. Familjen bodde då i flygeln till den så kallade disponentgården. Genom olika omständigheter med bland annat felspekulationer i ett silvergruveprojekt i Långban kom Olof Ericsson på obestånd och familjen tvingades sälja gården och flytta till torpet Kytthagen strax norr om Långbanshyttan. Familjen bestod då av fadern Olof Ericsson, hustrun Sophia Yngström, dottern Anna Carolina född 1800, sönerna Nils född 1802 och Johan född 1803. Johan blev med tiden den världsberömde uppfinnaren John Ericsson. Båda föräldrarna var av bergsmanssläkt, fadern kom från Nordmarks socken och modern härstammade från den kända Åskagssläkten. Från denna släkt kan man finna flera av de industrimän och brukspatroner som verkat i vår bygd. I torpet Kytthagen bodde familjen ungefär i tre år.

Göta kanal.

År 1810 flyttade familjen till Forsvik i Västergötland där Olof Ericsson fått tjänst som förman för sprängningsarbetena vid Forsviks slussar vid Göta kanalbygget som just hade börjat. Modern Sophia skötte tjänstemännens mathållning och därigenom kom bröderna Nils och John tidigt i kontakt med ingenjörer och officerare. Nils, liksom sin ett och ett halvt år yngre broder John, visade sig tidigt ha gott huvud i kombination med stor praktisk begåvning. Den stora lyckan var när de kom i kontakt med Götakanalbyggets ledare Baltzar von Platen, som hade uppmärksammat deras begåvning. Han gav dem självständiga ritningsuppdrag och fick snart in dem i Flottans mekaniska kår för att fortsätta sin utbildning i statens tjänst som kanalbyggare. Det blev Nils som fortsatte just den banan. Att brodern John valde en annan bana som uppfinnare känner vi väl till.

Kanalbyggaren.

Första delen av 1800-talet var kanalbyggenas tid i vår Svenska historia. Göta kanal som byggdes mellan åren 1810 - 1832 är ett av de största arbetsprojekt som utförts i Sverige. Nils Ericson avancerade snabbt och endast 28 år gammal var han chef för västra väg- och vattenbyggnadsdistriktet samtidigt som han blev övermekanikus vid Trollhätte kanalverk. Vid denna tid var också Nils Ericson ledare bör byggandet av Säffle kanal och Karlstads hamn och kanal.

Efter att Göta kanalbygget var klart kom diskussionen igång om en utbyggnad av Trollhätte kanal. Den befintliga kanalen började bli för liten för de allt större fartygen. Nils Ericson utsågs också till att göra en utredning för byggandet av Trollhätte nya kanal. Han utsågs också till ledare för kanalbygget som startade år 1838. Byggnadstiden var beräknad till sju år men ett år tidigare än beräknat och till ett betydligt lägre pris var Trollhätte nya kanal klar att tagas i bruk. Nästa stora projekt var byggandet av slussen mellan Mälaren och Saltsjön i Stockholm. Även utanför Sveriges gränser gjorde Nils Ericson stora insatser på kanalbyggandets område nämligen som överdirektör för byggandet av Saima kanal i Finland som påbörjades 1847 och stod klar år 1856. Det var ett av hans största projekt och som utgjorde sammanbindande av Saima sjö med Finska viken. En sträcka på 59 km varav 32 km utgjordes av grävd kanal och hade 28 slussar. Genom sina stora framgångar belönades Nils Ericson med stora penningförtjänster och kunde därigenom år 1847 förvärva gården Nygård i närheten av Hunneberg i Västergötland inte långt från Trollhätte kanal.

Chef för Statens järnvägsbyggande.

Det var inte endast kanalbyggandet som blev Nils Ericsons livsuppgift. Då det i mitten av 1800-talet blev aktuellt med utbyggandet av järnvägar i landet tog regeringen hand om frågan. Det första viktiga åtgärden regeringen vidtog var att utnämna Nils Ericsson som chef för Statens järnvägsbyggande. Därigenom fick han som det heter utomordentliga befogenheter. Den stora makt han därmed fick var unik att lägga i enskild mans hand. Det var det tidigare framgångsrika arbetet med anläggande av kanaler och hans enastående ledaregenskaper och rättrådighet som vann regeringens förtroende för honom att leda det gigantiska arbetet. Hans chefskap för järnvägsutbyggandet varade mellan 1855 - 1862. År 1855 började Nils Ericson organisera det omfattande arbetet med förslag till stambanornas sträckning. Debatterna kring järnvägsfrågan var många och Ericson fick utstå mycket kritik, men han arbetade envist vidare med de lösningar han trodde på. De olika stambanornas sträckning fann regeringens gillande och redan år 1856 togs det första spadtaget till stambanornas byggnad.

Först i tur kom byggandet av västra och södra stambanorna. Byggandet skedde planenligt och år 1862 kunde första tåget på västra sambanan sträckan Stockholm - Göteborg rulla in på Göteborgs station. I samband med detta fick Nils Ericson av kung Karl XV mottaga Vasa Ordens storkors i briljanter. Samma år begärde Nils Ericson avsked som chef för järnvägsbyggandet. Vad som låg bakom att han drog sig tillbaka påstås vara att han inte var överens med riksdagen om den fortsatta utbyggnaden av järnvägsnätet. Riksdagen ville nämligen av besparingsskäl övergå till den smalspåriga typen av järnväg vilket Nils Ericson motsatte sig. Åsikter fanns att tågen framfördes med för hög hastighet och att det därför krävdes dyra järnvägar. Nils Ericson var av en annan åsikt och menade att avstånden i Sverige är så stora att det krävde att tågen gick med högre hastighet och att bra järnvägar byggdes från början.

År 1863 beslöt riksdagen om en årlig statspension om 15.000 riksdaler till Nils Ericson. Han bosatte sig på den tidigare förvärvade gården Nygård och ägnade sig en del åt jordbruk.

Någon ro blev det emellertid inte för honom. När Dalslands kanal skulle byggas år 1864 blev han ledare för bygget där också den berömda Håvrudsakvedukten ingick. Det praktiska arbetet lade han dock över på sin son Werner. Dalslands kanal stod klar år 1868.

Nils Ericson adlad

Nils Ericson kunde använda flera titlar nämligen ingenjör, överste och friherre. Sin överstetitel fick han år 1850 vid Flottans mekaniska kår. Han fick adlig värdighet 1854 och därmed ändrade han stavningen till ett s i Ericson. Friherre blev han år 1860. Hans bror den store uppfinnaren John Ericsson tyckte inte om broderns stavning med ett s i efternamnet och han uttryckte det i ett brev till brodern där han bl.a. skrev: "Jag kan aldrig glömma det obehagliga intrycket av detta ditt utplånande av vårt släktskap...". I ett annat sammanhang menade John Ericsson att brodern Nils skulle tackat nej till sågot så medeltidsaktigt som ett adelskap. År 1833 gifte sig Nils Ericson med grevinnan Vendela Wilhelmina Schwerin. Paret fick fem barn tillsammans. Friherre Nils Ericson avled den 8 september 1870 i Stockholm och är där begravd på Norra kyrkogården. Den efterlevande makan levde till år 1893.

Minnesmärken

Utanför Stockholms Central står en staty över Nils Ericson utförd av skulptören John Börjesson. I Göteborg har ett område i anslutning till Centralstationen fått namnet Nils Ericsonplatsen. När det gäller Nils Ericsons födelsebygd finns det ett par minnesmärken som påminner oss om en av bygdens stora söner. Invid vägen till Långbans station och skola står en gjutjärnsstolpe där bröderna Nils och John Ericssons minne är hedrat, rest av brukspatron Gustaf Ekman. På 150-årsminnet av John Ericssons födelse firades 1953 avtäcktes en minnessten vid kyrkviken i Filipstad. På stenen finns en relief med de båda bröderna Nils och John Ericsson skulpterad av Astri Taube. Stenen är huggen av Bröderna Svenssons stenhuggeri i Filipstad. I och med att en ny trafikled byggdes kom stenen att bli felplacerad och sommaren 2003 flyttades minnesstenen närmare vattnet. Vid denna minnessten lades en krans ned i samband med 200-årsfirandet av Nils Ericsons födelse 31 januari 2002.

På minnesstenen, avtäckt åt 1867, som står framför bröderna Ericssons födelsehem i Långbanshyttan finns endast John namn med. Förklaringen till att Nils saknas är att brukspatronerna i filipstadstrakten ogillade att han inte drog nordvästra sambanan genom Filipstads bergslags- och bruksbygder. Med detta ville de visa sitt missnöje. Som Minnesmärken ska givetvis räknas de byggnader där familjen Ericsson bodde under tiden i Långban. I Herman Lindqvists program om bröderna Nils och John Ericsson, som sändes i TV våren 2002, lyftes verkligen Nils Ericsons storhet fram. På något sätt har han kommit i skuggan av sin broder, uppfinnaren John.

På det minnesmärke som brukspatron Ekman lät resa står bland annat den tänkvärda texten:
"- vilka båda hava gagnat och hedrat fäderneslandet. Deras väg genom arbete till kunskaper och oförgängligt rykte står öppen för varje svensk yngling."

Tommy Andersson
Artikel ur tidskriften "Vår stad" utgiven av Filipstads Gille år 2002.
Artikelförfattare Rolf Brattén.