langbanshytta8.jpg

Bessemerblåsning i Långbans hytta i början av 1890-talet. Bläster-varmapparaten installerades 1874 av brukspatron G. Ekman. Bilden kommer från Filipstads Gilles arkiv.

Så här skriver "Jernkontoret" i sin tidskrift för svenska bergshandteringen 1874.

<B>Bläster-varmapparat vid Långbanshytte masugn,</B> uppförd 1874 af G. Ekman</br>

"Med afsigt att erhålla en bläster-varmapparat, hvilken så väl medgåfve ett beqvämt reglerande af blästertemperaturen som ock, vid behof skulle kunna höja masugnsblästerns till minst 5000°C.

Till ledning för togs hufvudsakligen den teckning af Gjers varmapparater, som finnes införd i The Journal af the Iron & Steel Institute 1871 Vol II, hvarvid dock antogs att en till bränslebesparing väsendtligen ledande förbättring skulle vinnas, om man undvek att uttaga förbränningsgaserna upptill, utan i stället tvang dem att, efter uppstigande till apparatens hvalf, sedan vika ned till blästerrörens nedersta del, der de finge utgå till en särkild skorsten af erforderlig höjd.</br>
Den fullbordade byggnaden har också visst, att det åsyftade resultatet utan svårighet kunde ernås. Så väl till följd af den någorlunda fullständigt inrättade regleringen af både masugnsgasens och antändningsluftens tillopp till apparatens förbränningsrum, som också derigenom att förbränningsgaserna uttagande vid apparatens botten tvingar dem att afge en vida större del af deras värme, än annars skulle bli fallet, har nemligen konsumtionen af masugnsgas visat sig särdeles liten. Utan att högsta effekt eftersträfvats har dock, vid halfva begagnande, med lätthet erhållits 530°C blästervärme, men svårighet visade sig deremot att nedsätta blästertemperaturen under 300°C, ända till dess antändningsrummet igenmurades till en bredd af 71 i stället för 146 linier. Härigenom åstadkoms en bättre sammanblandning af masugnsgas och luft framför luftrören, hvarmed ock följde ett säkrare bestämmande af förbränningsgasens effekt.

Då 500°C blästervärme åstundas, såsom vid blåsning av bessemertackjern stundom är händelsen, bibehålles eldstaden med föreslagen bredd.

Ett sätt att nästan ögonblickligt sänka temperaturen har man dessutom i utvägen att öppna den frampå ugnen varande manhålsluckan och derigenom insläppa luft för blästerrörens afkylande. Att denna åtgärd dock endast nödfallsvis bör tillgripas faller af sig sjelft.

Tilloppet af gasen låter noga reglera sig genom de uti gasrenaren anbragta ventilerna och antändningsluftens tillträde modereras genom den skjutlucka med rörelse upp och ned, som anbragt utanför tutorna.

Vid 300°C blästervärme hafva de båda öppningarna för luften, som sålunda bildats, utgjort en sammanlagd area af 6 à 7 qvadr. V-tum, hvarvid dock må erinras att några obehöriga springor finnes, genom hvilka luft insuges.

Då vid hvarje tackjärnsutslag blästern afställes från formorna, fortfar masugnsgasen ändock att tillströmma till apparaten, så att lågan der bibehålles, hvilket är en följd så väl af skorstenens inverkan som ock af rymligheten för gasens utlopp bakom den i masugnens inhängda gascylindern, hvars afstånd från der bakom varande pipmur utgör 90 linier. Både den Westmanska rostugnen och till varmapparaten leda gasledningsrör af 150 liniers diameter. Masugnsgasens tryck strax vid utledningen från gasfånget utgör 3 linier vatten. Gasrören rensas hvarje månadsdag. Gastillgången är särdeles riklig, så att det efter nyss skedd rensning till och med visat sig svårt att nog litet öppna gasventilen för varmapparaten.

Masugnens höjd är 47,5 fot. Uppsättningsmålets diameter 5,5 fot. Gascylinderns nedre diameter 5,83 fot. Dess underkant under kranshällarne 8,5 fot. Masugnspipan fyldes af 52 kolsättningar am 8 tunnor med påsatt malm. Dygnsdriftningen är 50 à 52 dylika sättningar. Varmapparatens eldstad ligger ungefär 33,5 fot under kranshällarne, men varmapparatens skorsten, som är jemnhög med rostugnsskorstenen, sträcker sig omkring 20 fot öfver kranshällarne.

De båda sammanställda varmapparaterna hfva vanligen användts hvar för sig, men hinder möter naturligtvis icke för deras samtidiga användande. Då den ena eldas, är den andra tillräckligt sval för att kunna rengöras eller lagas, om så skulle erfordras; men apparaten synes blifva varaktig".

Tommy Andersson.